Texas på besök i staden "där idéer blir verklighet"

Förra helgen var jag som ensam ambassadör för Corpus Karrolina nere i min forna hemstad och bevittnade sista föreställningen av Linköpings studentspex uppsättning "I valet efter kvalet". Hilda tackade ja till inbjudan och skakade loss två biljetter från deras direktör. I brist på andra tog jag med mig min kära mor till Forumteatern som ligger inhyst i studenternas högborg i Linköping, Nationernas Hus.

In alles det här året gjorde Linköpings studentspex 9 föreställningar utspritt över tre veckor, ett lite annorlunda upplägg än vad vi är vana vid. Allt är lite annorlunda förresten; dom har en orkester som ackompanjerar varje orginallåt, skådisgruppen är bara sex (sic!) man stark och tjejer spelar mansroller och tvärtom. Totalt ingår 70 personer i organisationen runt spexet och dom är väl uppbackade ekonomiskt av flera stora sponsorer. Att det dessutom var fullsatt i teatern, runt 400 personer, trissade upp mina förväntningar ytterligare. Dessa förutsättningar borde vara garant för en spexupplevelse av sällan skådat slag.

Vad handlade det om då? Jo, synopsis var byggt runt tiden efter 1889 års amerikanska presidentval, då Benjamin Harrison valdes och blev nationens 23:e president. Det besynnerliga med detta val var att Harrison fick 100 000 färre röster än motkandidaten Grover Cleveland, men han vann ändå eftersom han hade fler elektorsröster. Första akten äger rum i Ovala rummet och publiken får stifta bekantskap med dess invånare: Den omnipotente Mr Prez Harrison, hans sekreterare Gloria Swanson, Caroline Harrison (first lady) och den bittre förloraren och numera rådgivaren Grover Cleveland. Senare gör journalisten Pulitzer entré och börjar snoka efter scoop. Handlingen är inte mycket att orda om egentligen, det är ordvitsar, de vanliga komiska förvecklingarna och romantik mellan karaktärerna enligt gammal god sed. Av någon anledning vill presidenten förklara krig mot Europa och Alfred Nobel (sedärja!) kallas in från Sverige för att bedriva sprängämnesforskning. Fredsälskaren Nobel får givetvis inte veta att det verkliga syftet med hans forskning är byggandet av en kanon som ska förgöra hela Europa. Som tur är för oss européer blir hela projektet en stor flopp. Vid provsprängningen av kanonen nånstans i Arizona (kanske i Area 51, ty ett ufo passerar i bakgrunden) så spränger dom upp en djup dal över den amerikanska kontinenten i nord-sydlig riktning. Efter bildandet av denna Grand Canyon tar spexet ganska tvärt slut utan att historien reds ut på ett tillfredställande sätt. Jag citerar recensionen i Östgöta Correspondenten den 12 februari: "Både musiknummer och skådespelarprestationer håller hög klass och allting är välarbetat fram till det aningen simpla slutet, då allt för många lösa trådar lämnas dinglande."

Sammanfattningsvis: Det som var bra med det här spexet var att alla skådisarna gjorde bra rolltolkningar och att de sjöng väldigt bra originallåtar till den skönspelande orkestern. Det som var mindre bra var att skådisarna påfallande ofta ignorerade omstarter på teater och andra tillrop från publiken. Låtomstarterna lämnade också en hel del övrigt att önska, men omstartstraditionen varierar ju runt om i landet. En annan kul sak var att Lucifer från ett annat spex gjorde ett inhopp nånstans mitt i och ställde till med förvåning hos alla insatta.

Ja, det var det det
Per Johansson rapporterar från ett spex i en främmande stad.